HOW I became NOMADIC MATT

Updated: 07/22/19 | July 22, 2019 (Originally posted 7/19/2011)

Back in 2008, I was burnt out from travel. It had been eighteen months and I’d had enough. I cut my trip to Australia and new Zealand short and flew home.

I was tired of meeting people, tired of moving around, tired of having the same conversations over and over.

It’s one of the downsides of long-term travel.

It was a hard decision.

“If you don’t like traveling, don’t do it,” Scott said. We were in Brisbane as I hit my breaking point and, since he had been traveling longer than I had, I was asking his advice. “You don’t need to prove anything. You’ve been gone close to eighteen months. Go relax back at home, and come back when you’re ready. The world will always be here.”

“I know, but I just feel like I’m giving up. I’m so close to new Zealand and the end. Am I just being impulsive?,” I asked Scott.

“You have to follow your gut.”

The next day, on impulse, I decided to listen to Scott. I booked a flight home. I didn’t check the price. I didn’t look for a way to hack it with miles. I was done. In two weeks, after eighteen months away, I’d be home.

At first, being home was fun. It was exciting to being back. I went to my favorite restaurants, visited the bars I used to frequent, did some sightseeing around Boston, and held some “Welcome Home” parties to catch up with my friends.

But, soon, the warm glow of being home had worn off. I was listless. It was winter. I had no job, no idea what to do. and life back home was the same as I had left it.

Two weeks after coming home, I wanted to be back on the road.

“What have I done,” I thought to myself.

My cousin had a temp agency and got me something covering for a woman while she was on maternity leave. It would help me pay the bills while I figured out what I wanted to do.

Not wanting to hand off important tasks to a temp, they had me answering and routing calls. It was incredibly boring and I spent each day on Facebook. I was simply there to make sure the mail got delivered. It was a mindless job.

And it gave me a lot of time to think.

Life in Boston hadn’t changed.

I’d escaped Boston to escape the pattern and routine of my life there, and now I was falling back into it sooner than I had imagined. In part because home had remained frozen during my time away. My pals had the same jobs, were going to the same hangouts, and mostly doing the same things. The bars were full of the same kinds of people and playing the same kinds of music. The city had the same old stores and the same old construction work.

And there was no one I knew who could relate to what I was feeling.

No one to go “I’ve been there too.” no one had taken a long term trip. They just all wondered why I wasn’t thrilled to be back.

I had changed, but the world around me hadn’t. I felt like a square trying to be smashed into a round peg. I had shed my old self and here I was being stuffed back into it.

Being stuck in a cubicle again made me realized I wanted to get out of the cubicle. I wanted a way to get back on the road.

“Maybe I should become a travel writer“, I thought. “I bet writing guidebooks would be pretty amazing and that would get me out of the house!”

Traveling the world in search of stories, sharing my expert advice as I explored the lesser-known regions of the globe. It sounded perfect.

But how would I get started? how does someone become a travel writer?

I had no established writing résumé or any experience. but being the Gen Y-er that I am, I thought, the Internet can solve this problem! I’ll just create a website, write for some other websites, and then I can submit to Lonely planet when I have some experience.

So I started my website as a form of escape. I would build it up while I saved up and then head out on the road again.

But, before I could begin, I needed a name.

I was torn between two names: nomadicmatt.com or mattdoestheworld.com.

Polling my friends, they said to go with nomadicmatt, as the other one sounded too sexual. They made a good choice. (Back then, I didn’t give any thought to a brand name.)

In the beginning, it was a simple site. I had some pals teach me basic HTML, and my site looked like this:

Pretty awful, huh?

It’s like a bad Windows desktop. and it was a real pain to hand-code everything, but it did help me learn HTML, a skill that has come in very handy over the years.

All of my original posts were short, poorly written, and all over the place. I had no clue what I was doing. (I’ve actually gone back and edited them a bit to make them better and more detailed.)

I guess it’s easy to look back and think, What the hell was I thinking?! But when you’re just starting off, you think everything you write is genius. You’re simply finding your way. Vad fungerar? What doesn’t? What’s your voice? What’s your message?

It was a long, slow, and tedious process.

But I stuck with it.

Over the next few months, I wrote for Matador,Vagabondish och den nu avstängda hotellklubben och gästposterade på några andra platser. Jag byggde trafik och fick nya läsare. Jag räknade ut allt. Snart, tänkte jag, skulle jag skriva guideböcker. Mitt namn skulle vara i Lonely Planet, och allt skulle vara rätt med universum.

Förutom att det aldrig har hänt.

Jag loggade långa, långa, långa timmar framför min dator (jag tror att jag fortfarande gör) och försöker få exponering och läsare. Jag höll på det, men jag kände vanligtvis att jag inte kom någonstans.

Jag bokade en envägsflyg till Europa, ringde upp min chef i Bangkok för att se om jag kunde undervisa igen och förberedde mig för att lämna i augusti.

Sedan, en dag i mitten av sommaren, erbjöd någon mig 100 USD för att sätta upp en textlänk -annons.

Jag tog den.

Jag behövde pengar och sälja länkar var en vanlig praxis vid den tiden.

Sedan några månader senare fick jag fler erbjudanden. Sedan fler erbjudanden. I slutet av 2008 gjorde jag en stadig $ 1 000 per månad från min webbplats via textlänkar och annonser på min webbplats.

Kanske kunde jag trots allt leva i resebranschen.

Månader gick.

Jag började få mer exponering i traditionella medier och online -kretsar. Jag hade några stora gästposter. Långsamt men säkert gick min söktrafik upp. Jag fick fler läsare. Det var som om snöbollen jag försökte trycka nerför kullen plötsligt rusade upp och började gå på egen hand.

Stjärnorna var i linje och saker hände … men de anpassade inte för mig att bli guidebokskribent.

Nej, “Matt Kepnes, Lonely Planet -författaren” omvandlades långsamt till “Nomadic Matt, Budget Travel Blogger.”

Jag hade dock drömmar om guideböcker under lång tid, även efter framgången för min första e-bok. Jag trodde fortfarande att jag kunde få det att hända.

Men när jag gick till min första resekonferens 2010 och alla kallade mig “nomadisk Matt”, insåg jag att det var den jag var och vad jag var tänkt att göra.

Jag började på en resa men hamnade någonstans helt annorlunda. Jag kunde inte vara lyckligare.

För att citera Robert Frost:

Två vägar divergerade i ett trä, och jag—
Jag tog den mindre reste av,
Och det har gjort hela skillnaden.

Hur man reser världen på $ 50 per dag

Min New York Times bästsäljande pocketbok för World Travel kommer att lära dig hur du bemästrar konsten att resa så att du kommer att gå av misshandlad väg, spara pengar och ha en djupare reseupplevelse. Det är din A till Z -planeringsguide som BBC kallade “Bibeln för budgetresenärer.”

Klicka här för att lära dig mer och börja läsa det idag!

Boka din resa: Logistiska tips och tricks
Boka din flygning
Hitta en lågkostnadsflyg genom att använda Skyscanner. Det är min favorit sökmotor eftersom den söker på webbplatser och flygbolag runt om i världen så att du alltid vet att ingen sten lämnas omvänd.

Boka ditt boende
Du kan boka ditt vandrarhem med Hostelworld. Om du vill stanna någon annanstans än ett vandrarhem, använd Booking.com eftersom de konsekvent returnerar de billigaste priserna för pensionat och hotell.

Glöm inte reseförsäkring
Reseförsäkring kommer att skydda dig mot sjukdom, skada, stöld och avbokningar. Det är ett omfattande skydd om något går fel. Jag åker aldrig på en resa utan den eftersom jag har varit tvungen att använda den många gånger tidigare. Mina favoritföretag som erbjuder bästa service och värde är:

SafetyWing (bäst för alla)

Försäkra min resa (för de över 70)

Medjet (för ytterligare evakueringstäckning)

Redo att boka din resa?
Kolla in min resurssida för de bästa företagen att använda när du reser. Jag listar alla de jag använder när jag reser. De är de bästa i klassen och du kan inte gå fel med att använda dem på din resa.